Millgate  New Hope Center

 

 

Rune och Maria Karlsson i sitt hem i Uppsala.

– Vår uppgift är att under två terminer hjälpa eleverna och ge dem en grund för att kunna börja den ordinarie skolan, berättar Maria Karlsson.

 

 

Millgate New Hope Center är en skola i området Millgate, en av 7 miljonerstaden Dhakas många slumområden. I området räknar man med att 100 000 människor lever i mer eller mindre utsatta förhållanden.

I januari 2018 välkomnas en ny årskull till skolan som Maria Karlsson engagerat sig i och där hon är en av lärarna. 

 

– När vi kom ut hit hösten 2014 började vi med att bygga relationer med de ansvariga i området och naturligtvis människorna i slummen. Varje område leds av en chairman vid sidan av mullan som också har ett betydande inflytande i vad som sker.

Maria full av intryck från det första läsåret.

– I området börjar fler och fler få plåtskjul att bo i. Likaså är det full verksamhet med att dra in vatten i området. Vi har vatten i skolan vilket underlättar hygienundervisningen som jag ivrar extra mycket för.

 

Även den som bor på trottoaren måste betala hyra. Du kan inte bo gratis någonstans, berättar Maria. Detta faktum innebär att barn tvingas till att tigga för att familjen ska klara av alla utgifter. 

– Jag insåg tidigt att ett sätt att öka koncentrationen är att införa sago- och fruktstund i undervisningen vilket tillsammans med en enklare lunchmåltid skapar lugn och harmoni i klassen.

När skolan som är gratis startade var trycket från familjerna stort för att just deras barn skulle få en plats. 

 

– Vår uppgift är att under två terminer hjälpa eleverna och ge dem en grund för att kunna börja den ordinarie skolan. När man gått två terminer tar vi in helt nya elever.

Responsen på skolans första tid är enbart positiv.

– Föräldrar berättar för oss att deras barn älskar skolan så mycket att de går dit och sätter sig utanför även under lovdagar.

På Millgate New Hope Center sker undervisningen både på engelska och bengali. När barnen avslutat dagen kommer ett 40-tal kvinnor för att också lära sig läsa och skriva.

– Kvinnorna har svårt att lämna hemmet, men en liten stund mitt på dagen går bra innan det är dags att laga mat för kvällen.

 

Arbetsdagen för Maria och kollegorna blir därför i längsta laget.

– Jag försöker åka iväg redan vid kl. 6.00 på morgonen och är framme kl. 7.40. Sen går jag de återstående 20 minuterna (klädd i bengalkläder för att smälta in) för att vara på plats kl. 8.00 då undervisningen börjar. 

Undervisningen för kvinnorna slutar 17.30. 

– Bussturen på kvällen tar närmare 3 timmar vilket innebär att jag är hemma hos Rune först runt 20.30. Rune och jag ser inte varandra mycket på vardagarna, konstaterar Maria och fortsätter.

 

– Trots allt slit är det här helt fantastiskt. När jag lägger mig på kvällen är det så gott att känna att man är med i ett sammanhang som skapar hopp. Trots alla hjärtskärande behov jag ser varje dag måste även jag inse att alla kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. 

– Vi ger dem Guds kärlek på vårt sätt, förklarar Maria som också vill passa på att tacka för hjälp och stöd både i förböner och ekonomiskt understöd.

– Vi ber om vishet för att vi ska uttrycka oss rätt och riktigt i ett så stort område där jag tror mig vara den enda vithyade personen från utlandet, avslutar hon.

 

 
 
G
M
T
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Talfunktionen är begränsad till 200 tecken
 
[removed]
 
Alternativ : Historia : Feedback : Donate Stänga

© 2019 MAF Sweden

 
 
G
M
T
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Talfunktionen är begränsad till 200 tecken
 
[removed]
 
Alternativ : Historia : Feedback : Donate Stänga