Som alltid, barn gillar att vara med på bild. I storstaden Monrovia är det många barn som blivit föräldralösa genom ebolaepidemin.

 

Kustlandet Liberia blev självständigt redan 1847.

 

Under regnperioden som varar maj-oktober är fram-komligheten på de flesta lervägarna många gånger omöjlig.

Vanliga människor bär på mycket av vidskepelse och rädsla för den osynliga världen. Många lever i ständig fruktan vilket leder till onödigt lidande på grund av försöken att blidka mörkrets makter. Ma Bhalu var en av dem.

Max Gove utlånad från MAF International har under en tid jobbat med förberedelserna i landet. Här tecknar han bilden av den kommande MAF-hangaren.

 

 

 

Nu kommer den efterlängtade flyghjälpen!

 

Äntligen Liberia!

 

Kanske gjorde ebolautbrottet i Liberia under 2014 att världen fick upp ögonen lite extra för ett av världens fattigaste länder, ett land med en historia där en stor del av befolkningen har anhöriga som återvänt efter att ha prövats hårt i slaveriets Amerika. Prövningar har också fortsatt i form av flera inbördeskrig. Redan från självständigheten 1847 har landet också kämpat en ojämn kamp mot korruption. Idag när man äntligen tagit sig ur ebolakrisen är behoven större än någonsin. Hjälporganisationerna och MAF står redo att ta sig an utmaningarna tillsammans med folket i områden där flyget är det enda alternativet.

 

I Liberia finns det många hinder för hjälparbetet, hinder som hjälporganisationerna och MAF måste överbrygga för att nå ut till de behövande. Å andra sidan är det just därför MAF bestämde sig för att etablera sig i landet. 

”Våra flygningar behövs här”, berättar Max Gove, från MAF International som jobbat med förberedelserna inför en lokalisering i Liberia. Låt oss först berätta om de fyra största utmaningarna för att ge en bild av vad som väntar de närmaste åren:

 

1

Regnperioden i Liberia varar maj -oktober. I Liberia faller det i snitt 4500 mm regn om året. Jämför det med nederbörden här i Sverige som sällan överstiger 1000 mm per år, en tankeställare för dig som tycker det regnar mycket här. Regnet underminerar de redan dåliga vägarna vilket i sin tur innebär att stora vägsträckor blir näst intill omöjliga att ta sig fram på under regnperioden. 

 

2

Mycket av infrastrukturen i landet har sitt centrum i huvudstaden Monrovia. MAF:s etablering i Liberia är knuten till huvudstaden och naturligtvis flygfältet. Problemet är att marktill-gången är begränsad. Det enda som fanns tillgängligt för MAF är ett område som gränsar till träskmark. 

 

3

Landets halva landyta består av regnskog. Som de flesta kan räkna ut är det inte lätt att ta sig fram genom tät undervegetation där det dessutom saknas riktiga bilvägar. Från luften ser regnskogen inte ut att ha något slut.

 

4

Vanliga människor bär på mycket av vidskepelse och rädsla för den osynliga världen. Många lever i ständig fruktan vilket leder till onödigt lidande på grund av försöken att blidka mörkrets makter. Ma Bhalu är bara en av många som under flera år levde under inflytande av inre röster, som i hennes fall sa åt henne att äta myror från det smutsiga jordgolvet. Detta gjorde henne konstant sjuk förutom att hon levde i rädsla för konsekvenserna om hon slutade. I Liberia behöver människor på många platser inte bara fysisk hjälp som sjukvård och mat. De behöver även vägledning för ett andligt och själsligt välbefinnande.

 

Nu äntligen efter mycket hårt arbete och flera års förberedelser står vi inför öppnandet av flygprogrammet i Liberia. Eftersom ebola bröt ut under 2014 blev projektet kraftigt försenat och MAF fick inte tillstånd att påbörja etableringen av verksamheten. Nu under april 2015 har Emil Kundig, vår programchef för Liberia och hans familj flyttat dit för att fortsätta det mödosamma arbetet med att knyta kontakter med myndigheter och organisationer. Allt för att flyget ska kunna komma igång så fort som möjligt. Snart kommer man att kunna höra det välbekanta ljudet av MAF:s flygplan i de mest svårtillgängliga områdena i Liberia. 

 

Nu vill vi på MAF bjuda in dig till att vara med och överbrygga dessa hinder. Tack vare ditt stöd kan vi påskynda uppstarten av programmet i Liberia så mycket det bara går. Och förstås, ju fortare vi kommer igång med flygningarna desto snabbare får folket hjälp.

 

Tack för att du vill vara med och hjälpa,
ett sätt att ge är genom att klicka här!

 

Tack för din gåva till Liberia!

 

Leif Larsson

CEO MAF Sweden

 

MAF i Bangladesh skapar broar i ett av världens vattenrikaste länder

MAF-piloten Rune Karlsson i Bangladesh:

 

”Det har aldrig lockat mig att flyga charter för de stora bolagen. Det är ju som att ratta en buss. Det här är ju verkligen att vara pilot”.

 

MAF:s sjöflyg, en Cessna 208 amfibieplan har precis rullats ut från hangaren på Dhaka International Airport. Ovanför skjutdörren syns MAF-loggan tydligt och texten ”Flying for life” på väggen syns lång väg ut från startbanan. I cockpit sitter MAF-piloten Rune Karlsson med sin nye assistent på höger sida. 

 

På ena sidan står stora boingplan uppställda tillhörande Thai, Qatar Airlines och det nationella bolaget Biman (som betyder flyg på bengali). På andra sidan står försvarets många mindre plan och helikoptrar. På denna flygplats delar försvaret landningsbanan med de stora flygsällskapen. 

 

– Inte helt lyckat, kommenterar Rune som ofta noterar att försvarets övningar medför förseningar för bolagen.

Känslan av att nu kommer det att stiga brant besannas aldrig. Någon minut passerar och vi har nästan omärkligt lämnat bengalisk ”mark” under oss. Större delen av Dhaka suddas sakta ut, delvis på grund av sin egen smog. Konturerna försvinner helt när vi lägger oss tillrätta på en marschfart av 162 knop på 4000 fot.

 

Flygningen går över Jamuna River och Ganges, två av de många floder som MAF:s piloter använder som landningsbana. Rune berättar att han två dagar tidigare hade landets miljöminister som passagerare på ett uppdrag som handlade om att syna utsläppet från en oljetanker nära kustbandet. Idag är det vindstilla och möjligheten att landa är i stort sett obegränsad, där det finns vatten vill säga.

 

– Vi kollar lite innan vi landar. Det är nog närmare tio år sedan jag var just här, säger Rune och sneglar på de nya högspänningsledningarna som vi måste parera.

Rune tiltar planet 11 grader åt vänster och cirklar på 300 fots höjd över byn innan han rutinerat sätter ner Cessnan på floden. Vi är upptäckta, lokalbefolkningen vaknar till direkt.

”One or two anchors, sir?” (Ett eller två ankare, Rune?) frågar assistenten.

 

Idag räcker det med ett. Medan flygplanet förtöjs har det snabbt samlats över 300 nyfikna personer nära oss. 

Rune inger trygghet, han är trevlig. Jag har länge undrat hur det kom sig att han började flyga och nu  har han tid att svara.

– Jag har aldrig velat flyga charter för de stora bolagen. Det är ju som att ratta en buss. Det här är ju verkligen att vara pilot, säger Rune och berättar om landningsbanorna på Papua Nya Guinea, i Afrika och om uppdraget på Ache efter tsunamin.

 

Men innan dess, hur började det?

– Året var 1982 och jag var deltagare på ett sommarläger som min kyrka i Ed anordnade. Vid ett tillfälle vände sig en äldre afrikamissionär till mig och sa med stor tydlighet: ”Du ska bli missionspilot”. Jag hade läst om matbombningar i Afrika och tänkt att något sådant vore spännande. Det gick några år innan jag tog flygcertifikat i Strömstad och via USA utbildade mig vidare.

Sedan dess har Rune flugit för MAF i närmare 30 år. 

 

Rune Skjolding

…som var en av MAF-pilot Karlssons resenärer nu i december

 

Maria och skolprojektet

Millgate

Nu har skolan för barnen

i slummen startat

 

Det blev en rivstart för Maria Karlssons volontära engagemang i Bangladesh. Den lokala partnern som Maria samarbetar med har haft en önskan att påbörja en insats i ett av de stora slumområden som finns i 17-miljonerstaden Dhaka. 

 

Aktuella siffror talar om att över 3,5 miljoner människor lever i slumområden. Ett slumområde heter Millgate, och där beräknas över 100 000 leva under mycket primitiva förhållanden.

Med hjälp av lokala hantverkare som ordnat så att rinnande vatten och toalett fungerar kunde skolan invigas i slutet på januari.

 

– Vi har byggt upp relationer med folket som blivit till ett stort nätverk med bland annat den områdesansvarige, mullan och givetvis alla goa ungar och föräldrar som nu är en del i Millgate New Hope Center. 

 

Till en början är det 30 barn, som riktigt längtar att få lära sig läsa och skriva, inskrivna på skolan.

– Det ska bli så spännande och inspirerande. Vi har dessutom 20 kvinnor som också vill lära sig läsa och skriva samt veta mer om hygien och kvinnors rättigheter, berättar hon.

© 2019 MAF Sweden

 
 
G
M
T
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Talfunktionen är begränsad till 200 tecken
 
[removed]
 
Alternativ : Historia : Feedback : Donate Stänga